Uppe i ottan för återbesök på Bb. Först hörseltest följt av provtagning, något Lova inte helt gillade. Allt såg hur bra ut som helst och vikten hade ökat. Gulsoten lyste fortfarande med sin frånvaro men att ta blodprov på Lova va allt annat än lätt. Mamma kunde inte hålla tårarna borta. Japp! You heard Me! Jag trodde det aldrig. Men jo, man lider när man ser sin dotter gråta! Nu påväg till GammelMormor och alla mostrar för hejdå till GammelMorfar igen! Lova sover sött under Stinas filt...
2 kommentarer:
liiiten!
Tycker du ska läsa Amandas Widells krönika om att vara hönsmamma så kommer du säkert att känna igen dig (iaf lite) och veta att det är rätt normalt: http://loppi.se/jag-en-honsmamma#more-6019
//Jenny
åh så grät jag en skvätt igen! Fina fina lilla Lova dessutom under fina kattfilten - kan det bli bättre!?
puss på er
Skicka en kommentar