Jaha, då var det kanske dax då! Eller inte. Man vet ju inte helt säkert efter alla mina turer med konstiga krämpor o skit. Men att det känns annorlunda, Ja det kan jag lova! Vaknade 00:30 efter att ha sovit i drygt en timma med kraftiga mensvärkar och ondare sammandragningar än vanligt. Inte jobbigt, mest spännande. Jag lät Anders sova vidare och traskade runt en stund innan jag bäddade om på andra sidan Anders. Det kändes närmre o tryggare där. Försökte slappna av och vila. Det gick bra men blev vid 03:30 alldeles för nyfiken så lämnade sängen och tog tag i värkklockandet för att ha något att göra. Ungefär 6-7 minuter mellan varje värk. Jag kunde slappna av. Bäddade i soffan och la mig tillrätta bredvid missarna. Nyss vaknade Anders och fick agera ny tidtagare innan vi tog tag i att ringa Södra BB. Vem vet vad som händer nu. Som förstföderska kan detta ta tid eller stanna av helt. Jag ska nu äta smörgås, dricka varm choklad, ta en dusch, två alvedon och värma mina vetekuddar... så får vi se om det blir ngn bebis de närmsta dagarna! Förmodligen inte med våran tur. På återseende...
2 kommentarer:
Åhh, fina ni! Håller tummarna och tänker på er. kram
det här är ju så jäkla spännande!! puss på er
Skicka en kommentar