4e advent.
Milla, Eric, Maria och Harry kom på fika. Maria kom med bullar och knäck. Som denna orörliga, otåliga, oroliga tjej jag är just nu är jag så fantastiskt glad att mina vänner ville komma hit.
Trodde inte jag skulle känna såhär, men nu är varje timme en bragd att överleva känns det som. Nästan så jag ångrar att jag inte tryckte lite extra för att Sigge skulle anlända i början på veckan. Nu har vi allt framför oss. En spännande resa om än oviss och skrämmande. Det känns som om magen växt en meter bara sen igår. Imorgon börjar prövningen på riktigt. Sjukskriven! Jag som sjukskriven. Det trodde jag verkligen inte. Jobbet då? Det gör mig kanske inte direkt mindre stressad av att veta att ingen gör mitt jobb. Jag vet ju det. Ingen gör det. Såg framför mig hur jag skulle orka hela vägen fram, men inte. Nu ligger jag där som en padda och orkar knappt gapa när jag får maten serverad. Fy fan. Hoppas jag blir mindre tragisk när bebis är ute! Du är välkommen nu iallafall!
2 kommentarer:
Du är ALDRIG tragisk gumman! förstår att dock att det är jobbigt för en duracellkanin som dig att sitta still.. Tänker på dig massor! ta hand om er! pussar o kramar!
Kul, oförstorat så ser det på den stora bilden ut som om Erik blivit crust och skaffat en massa underarmstatueringar och käng-tischa.
Heja Sigge.
Skicka en kommentar