10 veckor kvar.
Nu börjar det bli tungt, långtråkigt och ont. Jag tror jag har ett kräldjur inuti magen. Det slåss och sparkas, buffas och rör sig konstant och emellanåt ser alla runt omkring boxningsmatchen som pågår för fullt därinne. Igår och idag har Siggemos sovit tungt, tror även han/hon drabbats av chockbeskedet som kom till oss igår. Det känns fortfarande ledsamt att min morfar inte får träffa Siggemos. Men det sista han sa innan han somnade in var iallafall att Sigge betydde något alldeles extra för honom. Det värmer det. Siggemos och Morfar. För alltid en extra kärlek hos Oss!
3 kommentarer:
ja.. nu börjar du bli stor!! =D
Men förhoppningsvis går december månad fort med alla juliga ting och så. Så är det inte så många veckor kvar.
jag vill träffa dig och magen!!!!!!
Kom då, kom då..
Skicka en kommentar