onsdag 12 januari 2011

Mammatankar 1 år senare...


Helt plötsligt har det gått över ett år sen jag lades in med förvärkar och blev sjukskriven från jobbet. Jag gick hem med stor stor mage och gick in och ut från läkarna på BB. Ingen bebis. Bara ett skyhögt blodtryck. Ett helt jäkla år, och lite till har gått sen dess! Lova kom, en vecka innan BF och året som jag sett fram emot är definitivt över. Jag har hunnit jobba i snart en och en halv månad. Vart tog tiden vägen? Min flicka och käraste ägodel fyller 1 år nästa vecka. Det är dessutom så mycket som har hänt och passerat under året som jag nästan hunnit glömma bort och minns så väl när jag satt där och
undrade hur jag skulle klara av att ta hand om den lilla varelse vi äntligen hade fått hem. En dotter dessutom. Vart tog Sigge vägen? Det är lätt att vara tuff innan men plötsligt stod jag där och fattade ingenting. Jag hade helt plötsligt en annan roll. Det ammades, byttes miniminismå blöjjor, bajsades svart och bajsades gult och vad va egentligen rätt och fel. Det kräktes oavbrutet och vi badade i bebisprylar och kläder till världens ände. Jag pulsade i snö upp till vaderna och svor för att sommaren aldrig kom. Sommaren kom och försvann lika fort! Vi bodde större delen av semestern på Väddö tillsammans med familj och släkt. Vi förlängde sommaren i Nice och firade mammas pension på Gotland. Jag tröstade en del av min familj som haft det tufft & försökte få rätsida på mitt liv. Lova lärde sig ta i saker, sitta, krypa, stå och gå. Nu "springer" hon! Jag hängde med andra mammor, och Harry var även han en liten plutt. Ida, Elmo och Havanna är tre andra fina favoriter som fått en plats i vårt liv. Jag har fått nya vänner för livet. Det har promenerats och druckits kaffe. Medhavd och dyr köpt. Fikat mackor, ätits lunch. Både ute och hemma. Det har pratats, pratats o pratats. Alla nya mamma-tankar och åsikter var nya och allting kändes skrämmande. Idag, ett år senare sitter jag här med min nya familj och stormtrivs. Allt hargått så jäkla bra. Och fort. Men planerna på framtiden lades på is. Jag har istället fått fokusera på att ha det bra tillsammans med dom jag trivs med allra bäst, för det är ju ändå det som hör mamma-året till. Året som har gått har varit det bästa i mitt liv. Någonsin! Tack Anders, Tack Lova & Tack alla andra fina som hjälpt mig att få 2010 till världens bästa år! Jag avgudar min dotter och jag älskar min familj så fruktansvärt mycket!!! Nu väntar ett nytt år med nya planer. Innebandy, skolstart, jobbplaner, dagisstart, jympa, pappaledighet , 30 och semester!!!!

3 kommentarer:

Jenny sa...

Kära kära Helenah! Tack för att du finns och tack för att jag fått vara en del av ditt fantastiska år! Jag sitter här med tårar i ögonen och bara njuter av alla dessa ord du skriver. Ni har blivit mina goda vänner och Lova och Ida har haft mycket kul med oss. Jag ser fram emot nästa år och nästa och nästa och nästa... Massa kramar till dig du fantastiska människa!

HELENAHANDERS. sa...

Åh fina du!!!! Vad vore livet utan dej/er... ni har förgyllt våran vardag i exakt ett år snart.... det e koolt ju! sitter o läser om dagarna innan o efter förlossningen o känner mej lite peppad på april 2012 nu ;) bättre sent än aldrig.... Anders tar gärna Ida ngt nästa vecka o veckan efter det om det behövs. Lova att höra av dej om det.... stor kram till dej fina fina fina jenny.

cillabing sa...

Åh, mina små sötingar!
Vad jag längtar efter att få träffa er snart igen. Den här resan till Sydamerika blev mer resa än jag klarade av nästan. Men med vänner som ni där hemma tar man sig igenom både det ena och det andra trots att man kanske trodde det inte kunde gå. Hoppas flickorna fått finfina födelsedagar och att vi kan ses snart! Stora stora tårögda kramar till er allihop <3